I onsdags fick jag en monsterblödning som jag aldrig varit med om innan.

Fanns inget skydd som kunde hålla emot. 

Tänkte att det går väl över men icket.  

I torsdags blev det blåljus till sjukstugan efter att ha svimmat lite och blödningen inte gav efter. 

50 undersökningar senare fick jag veta att jag fått en liten bristning i livmodern och skulle knapra piller i flera dagar. 

4 tabletter 3 ggr om dagen i 3 dagar.  

Å jag som knappt kan svälja en Alvedon utan att kräkas.  

Jaja va ju bara å bita ihop. 

Fick järn tabletter med. 

Sist fick jag träffa barnmorskan som gav mig nyheten som orsakade tårar,skratt och en ordentlig chock.  

Jag har inte en enda cysta kvar i varken livmoder eller äggstockarna.  

Hur hanterar man det beskedet efter 12 år? 

Ska påbörja en hormonbehandling om 2 veckor som min gynläkare tror ska kunna räcka för att jag ska kunna bli gravid.  

Min första fråga efter det beskedet var: hur gör man då? 

Chocken sitter i än och jag fattar inte riktigt hur det gått till. 

Gått ner 80 kg men ändå. 

Väldigt mycket upp och ner känslor i helgen men tack och lov så har jag nästan slutat blöda så idag tog jagig till jobbet.  

Nu ska jag krypa ner i sängen med en burk pickels och mysa innan jag somnar.  

Pok